Mattläggare

Vi har påbörjat, och kommit ganska långt, med Projekt Hallrenovering. Trappen är målad och likaså väggarna i trappen, plus hallen på övervåningen. Dessutom är taket bytt. I söndags var Micke och hämtade heltäckningsmattan till trappen. Den har han börjat bearbeta nu ikväll. 6 av 13 mattbitar är tillskurna. Det tar sin tid att få till alla vinklar... Men jag skulle vilja påstå att mattläggare är ytterligare ett yrke som skulle kunna passa min käre make. Målare och snickare har han ju bevisat tidigare. Händig karl jag har :-)

Testing

Måste ju prova att blogga från mobilen:-) Funkar det?

Framsteg

Oscar har gjort framsteg på cyklingsfronten!

Förra helgen lärde han sig cykla utan stödhjul. Hans intresse för att lära sig cykla har varit svalt.. Men för ett par veckor sedan tog vi bort tramporna för att han lättare skulle kunna öva på att hålla balansen. Jag tyckte det såg riktigt bra ut så jag skruvade på tramporna igen och sprang först efter och höll i. Sen kunde jag släppa längre och längre stunder och till slut föll poletten ner. Jag vet inte hur många varv han körde - framför vår radhuslänga och runt första garagelängan. Säkert 30 varv var det i alla fall, med ett lyckligt och stolt flin i ansiktet :-)

Observera - tungan rätt i mun...

Agnes trampade på med sin cykel också, dock med stödhjulen på. Men vi har tagit bort dem på hennes cykel också, när vi ändå är i farten. Rida på vågen av framgång, liksom...

Och som inte detta vore ett säkert tecken på att Oscar blivit stor, passade han även på att tappa sin första tand nu i veckan! 2 guldpengar är tydligen värdet på den första tappade tanden, enligt tandfen, nu för tiden.

Uppdatering

Det var ett tag sen jag skrev något om Agnes sjukdom. Hon fick ju diagnosen barnreumatism för ganska precis 2 år sedan. För ett par veckor sedan var vi på kontroll på barnreumatologen på Astrid Lindgrens och läkaren vi träffade då, menade att det är väldigt liten sannolikhet att Agnes kommer drabbas av ledbesvär igen, eftersom hon varit symtomfri så pass länge nu. Ni anar inte vilken lättnad det var att höra! Hon kommer dock få fortsätta gå på regelbundna ögonkontroller (var 3:e månad) i och med att hon har de här ANA-antikropparna i blodet. Detta innebär, så vitt jag förstått, att hon har ökad risk för att få Regnbågshinneinflammation. Den måste man upptäcka i tid för att inte riskera att synen försvinner helt, därav de täta kontrollerna – ända upp i tonåren.

Oscar då? Jo, Oscar ska börja skolan i höst. I höst!! Han fyller 6 år snart. Om 2½ månad. Han har ganska nyss lärt sig att läsa, läser på allt han kommer över J. Ibland läser han en hel bok för mig eller pappa när han ska sova. Hans mage krånglar lite av och till, och han äter sen i höstas laktosfri kost. Han har dock fortfarande ont och är dålig i magen ibland, så vi väntar nu på att få komma till barnläkarmottagningen i Jakobsberg för vidare utredning. Oroar mig för att han är mjölkallergiker… eller så är han bara väldigt känslig för laktos. Nu ska i fortsättningen vara stenhårda och bara köra laktosfritt till honom, något vi kanske inte varit hittills. Han har t ex fått messmör på smörgåsen trots att det är väldigt mycket laktos i det. No more messmör till Oscar, till hans stora besvikelse…. Men han är så duktig, han undviker godis med choklad och talar om hemma hos kompisar att han inte kan dricka mjölk. Min plutt. Snart 6 år!

Påskhare & påskkäring på väg till blåkulla på skärtorsdagen

Lofsdalen

Äntligen var det så dags för en veckas skidsemester! Det är något jag sett fram emot att få göra med familjen länge. Att dessutom åka med Oscars bästa kompis, Teodor, och hans härliga familj gjorde ju att resan blev ännu trevligare.
Vi gav oss iväg tidigt lördag morgon. Eller tidigt och tidigt… tidigt för att vara vi! Halv tio kom vi iväg. Vi stannade för lunch och toalettbesök på Max i Bollnäs och där kom jag på att jag glömt packa ner handdukar. Inte en enda handduk hade vi med oss. När vi var på väg igen åkte vi förbi en Jyskbutik och där hittade jag härliga cerisa handdukar och badlakan på rea. Perfekt! Väl i bilen igen hann vi bara åka ett par hundra meter då Agnes med panik i rösten säger att hon är bajsnödig. Tjiho. Kunde hon inte kläckt ur sig det när vi var på Max? Vi fick åka en bra bit innan vi kunde stanna och Agnes blev mer och mer lessen – och bajsnödig. I Arbrå kunde vi till slut stanna och springa in på en pizzeria – jag förklarade att det var en nödsituation och det var inga problem att låna toaletten.

Nästa stopp på vägen blev i Sveg där vi skulle handla på ICA. Teo med familj låg lite före oss och hade redan fyllt vagnen med det mesta vi behövde för kvällens middag och frukost till dagen efter. Oscar och Teo började genast brottas när de såg varandra inne i affären och Agnes och Valdemar, Teodors lillebror, sprang runt och busade. När Micke tar upp Agnes i famnen för att avstyra busandet, lägger hon världens pizza på golvet. Lättare panik utbröt, kunderna runtom skingrades och jag rusade till kassan för att be om något att torka med… Micke tog med Agnes till toaletten och på vägen dit kräktes hon igen, precis vid kassan. Pinsamt! Vi misstänker att hon var åksjuk, lilla skruttan.

Till slut var allt inhandlat och vi kunde fortsätta den sista biten fram till Lofsdalen. Stugan var kanonfin och hade allt man behövde. Vi checkade in på nedervåningen och familjen Keijser på övervåningen. Det blev en sen Tacomiddag och en ganska tidig kväll. På söndagen gav vi oss av till backen tidigt för att hyra skidor och fixa liftkort. Vi hann med att åka lite i barnbacken med barnen, även om det inte blev speciellt lång stund. I alla fall inte för Agnes. Oscar höll ut lite längre. Agnes och Valdemar var mest intresserad av lekparken.

På måndagen startade skidskolan för Oscar och Teodor. Där var det ingen pardon, utan bara till att åka lift själv direkt. De fick åka knapplift, stollift och ankarlift helt själva. Kul att se att de lär sig så fort, de små knattarna. Jag och Linda passade på att åka skidor medan papporna var med de små. Linda var lite nervös eftersom hon inte åkt skidor sedan gymnasiet, men det märktes inte kan jag säga. Gick ju hur bra som helst! Föret i backarna var helt suveränt och ingen trängsel att prata om heller.

Tisdag morgon kräktes Agnes igen och jag stannade hemma i stugan med henne. L och Valdemar gjorde oss sällskap. Hon piggnade dock snabbt till igen och åt som vanligt. På onsdagen blev Oscar dålig i magen och fick åka hem lagom till skidskolan skulle börja. Han höll på att somna när vi skulle äta lunch, stackarn. Micke åkte hem med båda barnen och jag och Linda passade på att ta några härliga åk i backarna. På torsdagen tog Micke igen lite förlorad åktid och åkte först själv till backen på förmiddagen och när de stora killarna var i skidskolan på eftermiddagen åkte han och M i de brantare, svarta backarna.

På kvällarna efter middag intagits, ägnade sig barnen till att leka (oftast hoppa-i-soffa-leken vilket såklart inte var poppis hos de vuxna, men det gjorde det väl bara roligare antar jag) eller titta på film/tv. Oscar och Teo lekte även favoritleken Starwars och spelade Xbox. Vi introducerade Krig för L och M och det gillades så mycket att vi genast fick göra en beställning hos Björnmorfar som tillverkar dem. Jag och L spöade killarna 3 matcher i rad :-)

Självklart blev det några besök i bastun också, vad vore väl en fjällsemester utan att bada bastu?

Agnes och Valdemar chillar framför Bee Movie.

Påpjäxning Redo för backen

Jag och Agnes åker knapplift. Sista dagen provade hon att åka själv, hon klarade ca 1/3 innan hon till slut ramlade. Kul att hon vågade!

Vi träffade Loffe från Lofsdalen.
American pancakes till frukost, mumsigt!

Skidskoleelever
De flesta backarna var enkla, men det fanns svåra också, riktigt svåra...

Stolt skidskoleelev
Sista dagen fick barnen leka av sig i leklandet som fanns i det nybyggda Aktivitetshuset
Snacks och saft för barnen och vin för mammorna :-)

Till sist.. en liten film som visar lite av det Oscar lärde sig under veckan. Man blir så stolt så mammahjärtat nästan spricker!

Insnöade

Visst är det härligt med snö och vinter, men någon måtta får det väl ändå vara...

Det är inte roligt att skotta längre. Det är inte roligt att vakna upp till -23 längre.

I lördags var vi hos Mickes bror med familj och vi tog beslutet att sova kvar där eftersom snön vräkte ner och det dessutom blåste kraftigt. Vi trodde inte våra ögon när vi vaknade på söndag morgon och insåg att vi skulle behöva skotta fram bilen... Hela gatan var ute och skottade och alla ställde sig frågande; Var ska man göra av all snö?

Nu är det dags för vår! Men i Lofsdalen kan snön få ligga kvar ett tag till, åtminstone till och med vecka 10. Då ska vi dit tillsammans med Oscars kompis Teodor och hans familj. Längtar!

God fortsättning

Mindre än ett år kvar till nästa jul… När jag var liten tyckte jag det var så ledsamt när julen var över. Man måste vänta ett helt år tills nästa gång! Jag ska väl erkänna att jag tycker det är lite vemodigt nu för tiden också. Fast bara lite.
Vi har haft en bra jul. Mamma och pappa kom hit och firade med oss. På julafton var även svärföräldrarna här. Vi tittade på Kalle, åt en massa god julmat, tomten kom med julklappar det var vitt och fint ute. Precis som det ska vara med andra ord.

Glada och förväntansfulla... som barn på julafton!

Mormor och morfar med sina barnbarn

Hallonen på tårtan var lite sura, tyckte Agnes...

Äntligen kom tomten!