Agnes skrämde oss..

För ca 2 veckor sedan upptäckte Björnpappan att Agnes ena pekfinger var tjockt som en korv när hon kom hem från dagis. När vi sedan på kvällen skulle sätta på henne pyjamasen, var hennes ena stortå likadan! Jag ringde till vårdguiden och fick rådet att gå till doktorn om det inte blev bättre. Dagen efter tog Björnpappan henne till vårdcentralen och där visade det sig att hon hade öroninflammation. Han tittade på tån och fingret och trodde att det kunde vara en allergireaktion av något slag och skrev ut Tavegyl. Vi hämtade ut medicinen, men den hade ingen verkan mot svullnaden och jag gick tillbaka till vårdcentralen veckan efter. Nu hade skruttan svårt att gå på morgonen dessutom, stel som en gammal tant! De tog blodprover för att kolla eventuell allergi och vi fick en annan sorts allergimedicin. Inte heller den hade någon verkan och nu i helgen upptäckte vi att ena knät svällt och var alldeles varmt. Hjälp, vad är detta! Vi läste om henne symptom på Internet och allt stämde in på barnreumatism.. Vi skrämde inte bara oss själva, utan även mormor & morfar och farmor & farfar hade nog svårt att sova!

Ringde vårdcentralen igen igår och då fick vi remiss till barnakuten på Astrid Lindgrens sjukhus. Hon som skrev in oss förvarnade om låååång väntetid... "Räkna med minst 3 timmar!" Det tog ungefär 5(!) timmar. Tack farmor & farfar, som var så snälla och hämtade Oscar på dagis! Agnes var dock på bra humör och flirtade med alla hon såg. Till slut fick vi i alla fall träffa doktorn. En jättebra doktor som verkligen lugnade mig. Det är tydligen vanligt med sådana här symptom som en reaktion på en infektion. Nu äter hon en antiinflammatorisk medicin som förhoppningsvis ska hjälpa. Om ca 2 veckor blir det uppföljning på barnmottagningen i Jakobsberg.

Skruttan, skräm oss inte så igen!